Två nioåringar

Jag har tagit en massa fina bilder på barnen idag som jag inte tänker publicera men som visar hur mycket glädje det funnits idag. Tvillingarnas födelsedag. Nio år har gått sedan de kom till världen och inte en dag har gått sedan dess utan att de dragit i mitt hjärta, gjort mig vansinnig och hisnande glad. Jag går och lägger mig varm i sinnet.

@ajennische

Himlarna här ute måste ses

Jag älskar himlarna här ute. Det är vad jag säger till Helene när vi går en kvällspromenad för att avsluta den här långa dagen. Det är grammatiskt fel, men blir helt rätt. För sikten är så fri att himlen visar sig som flera på en och samma gång. Jag tar ett djupt andetag och fyller lungorna med frisk luft. Det är fint.

@ajennische

Nu startar #torplife på riktigt

En son ligger där någonstans.

Trägubben jag fick av Carina när jag fyllde år får stå på hyllan i köket. Efter en googling vet jag nu att skaparen heter Sigurd Husman och är ett hyfsat känt namn inom sniderikonsten.

Vi är redo för födelsedagskalas imorgon! Trots att vi kom idag har vi hunnit med hur mycket som helst.

Soundtrack: Les big byrd

Är elcyklarna verkligen bra för cyklismen?

De går nästan lika fort som mopeder, de leder till visst koldioxidutsläpp som en följd av batterierna och de börjar se ut som mopeder. Om vi vill ha en stad där alla vågar cykla och där framkomligheten är hög för den som cyklar kan det inte vara optimalt att satsa så hårt på el.

Dessutom kan jag inte låta bli att tycka det är töntigt.

Femtioelva poddar och tusen mil i bil – samt en fundering om ett eventuellt manligt socialt arv

Rubriken är en överdrift. Men jag har tillbringat större delen av den här fantastiska sommarsöndagen i bilen. Jag älskar inte att köra bil. Men jag fick ett stort set med trädgårdsmöbler av en vän till familjen när jag fyllde 40 och idag var det dags att hämta det. Jag hyrde släp, körde cirka 20 mil ena vägen och lika långt den andra. Det positiva är att jag hunnit lyssna på ett gäng poddar. En varg söker sin pod, Ekman/Ölmedal, Det politiska spelet och USA-podden. I de två första dök samma gamla beskrivning av män upp: att män inte kan prata om känslor. Det påståendet får mig alltid att stanna upp. Är det så? Jag vill hävda att jag och mina mansvänner så länge jag kan minnas har pratat om känslor. Att våra samtal till och med har kretsat kring känslor. Jag har svårt att tänka mig att jag och mina vänner skulle vara unika i det hänseendet och utgår därför att en massa andra manliga personer också gör det. Men så tänker jag lite till. Skakar fram slumpvis valda män som jag träffat genom åren. Tänker mig tillbaka till situationer då jag befunnit mig bland män jag inte känner. Skulle jag börja prata om känslor med dem? Nej. Inte på en gång i alla fall. Inte som första tänkbara samtalsämne. Men vem fan skulle göra det i ett sådant läge? Varför skulle kvinnor skulle omedelbart börja lägga ut texten om hur man mår, egentligen mår, i ett läge där man känner sig ensam bland andra?

Alltså: finns det större fog för påståendet att män är sämre på att prata känslor än kvinnor?

Ibland känns det som att det är lika un-up to date som sägningen att ”kvinnor är bättre på att göra flera saker samtidigt”.

Kanske handlar påståendet snarare om att män är sämre på att prata känslor med kvinnor än vad kvinnor är att prata känslor med män. Det tål att tänkas på lite mer. Jag får återkomma.


Hundra meter bort ser det ut så här

Att vakna, överväga att somna om men till sist bestämma sig för att dra på sig korts och springskor. De första hundra metrarna tar det emot överallt, sedan kommer det här och allt jobbigt är fullkomligt okej. Lika tråkigt som det är att springa en vanlig kortrunda hemma i Stockholm, lika roligt är det här.

@ajennische

Det var härligt och Stockholm var ljumt och livet är bra ändå

I torsdags blev jag bjuden till en väns jobb. Han är konstnär och vi sågs på galleriet i Vasastan. Han gav mig ett av sina konstverk i 40-årspresent! En otroligt fin gåva. Galleristen Cecilia Hillström var på plats och jag tog fram stora frågelådan. 

– Jag är intresserad av att veta hur ett galleri fungerar, sa jag och var fullkomligt uppriktig.

Hur ser en arbetsvecka ut? Hur säljer man? Händer det att någon går in från gatan och köper ett konstverk för x gånger tiotusen kronor? undrade jag.

– Ja. Det händer, sa galleristen. 

Hon svarade utförligt på alla mina frågor och vi hade en trevlig stund där inne på kontoret en bit in, efter utställningshallen med skulpturer och tavlor. Hennes kollega var också med och vi fyra delade på en extra stor flaska Carlsberg Hof. I plastmugg givetvis, vi var ju på ett galleri. 

Jag och min vän konstnären gick sedan vidare. Mötte upp vår vän vinhandlaren på Södermalm. Vi gick till Nook och sedan till Harvest.

Det var en vacker kväll.

@ajennische

Platsen som är dåtid och nutid och framtid

Den lilla sjön vi badar i är min barndomssjö. Jag badade där varje sommar som barn och som tonåring. Som ung vuxen kom jag tillbaka i samband med att jag hälsade på mamma och pappa. Jag har varit på tältfest där. Nattbadat. Gjort åtskilliga planer med kompisar där, liggande på badlakan lite i utkanten av gräset. Hoppat från klippor. Nu är jag en pappa som går dit med barnen. Tar med matsäck och som sitter lite i skuggan och läser bok. En generation till kommer att minnas samma strand, samma svinkalla bäck och samma barrtäckta stig genom skogen. Jag är lite oklar på varför men det känns fint.

@ajennische

Man kunde lägga handen på grillen en halvtimme efter att vi tuttat på

Det blev improviserad middagsfest. Jag och min svåger drog igång grillen. Eller rättare sagt, jag sa åt honom att göra det för att jag är helt värdelös på att grilla. Att tända den har jag inga problem med, det är roligt, men den här gången släppte jag det till svåger Pelle. Tänkte att glöden för en gång skulle bli perfekt i tid. 

Så fel jag hade. 

Det var knappt varmt när vi lade på foliepaket och biffar. Vi fick lyfta bort hela gallret och slänga på mer tändvätska en gång, ändå tog det sig aldrig riktigt. Det var så man kunde lägga handen på gallret en halvtimme efter att vi tuttat på. Bara på ett hörn (vår grill är rund, men ni fattar) var det ordentligt fjutt. Det är fel att säga det var Pelles fel. Jag kunde som vanligt inte hålla fingrarna bort helt och sa dessutom till honom att ta hela påsen med kol i den lilla klotgrillen. Gallret vilade praktiskt taget på kolet. Men men, sådant händer. Poängen med att grilla är ändå att stå runt den och dricka bärs, samtidigt som man förbannar eldgudarna. Det är sedan gammalt. 

Med gemensamma krafter (i form av tålamod) blev allt klart tills slut. 

Ungarna hann nästan dö så hungriga de var. 

Men själva maten blev fantastiskt god. Det var Helene som lagade. Min fru är such a cock som jag brukar skoja. Ett gubbskämt hon är stillsamt överseende med. 

@ajennische