25 meter om och om igen

Lördagar som börjar med sovmorgon och sedan aldrig riktigt tar fart är inte bra för mig. Det gör mig rastlös. Så den här lördagen gjorde jag det rätta, gick upp tidigt och drog till Eriksdalsbadet. Crawlade i fyrtio minuter och blev helt slut. Och glad. 

Jag kan ännu inte crawla 40 minuter utan pauser men flera gånger fick jag åtminstone till helt okej vändningar under vattnet. Sakta men säkert blir jag bättre. Hoppas att Daniel vill ha mig som teammate i swimrun i sommar igen. Jag kommer att vara en mycket bättre simmare den här gången.

Det är något speciellt med att simma jämfört med annan träning. Vissa ögonblick slår en känsla av tidlöshet in. Kroppen känns viktlös och omgivningen försvinner. Man blir ett med vattnet utan att bli rädd. En underbar känsla.

@ajennische

Kort stund av lycka

Oregelbundet och sällan, men lika fantastiskt varje gång, stannar medvetandet upp och identifierar en lyckolucka. Det hände alldeles nyss. När kroppen och tankarna är på samma ställe och huden får ett extra lager av osynliga känselspröt för att kunna registrera all positiv energi i närheten. Små korta stunder av lycka. När hela familjen är samlad. När ingen har någon tid att passa och morgondagen ligger och väntar som ett paket. Då just då är det fint att vara människa. Att veta att man vet.

Jag måste verkligen byta brillor

Shit, alldeles nyss var jag på väg att bränna en sjuk bra idé här. Jag hann komma på det innan jag tryckte publish. Jag byter spår.

***

Det pratas mycket om en manlighet i kris these days. Medelklassens dilemma. Välfärdssjukdomar. Kulturbilagornas ettor var synkroniserade i sin problembeskrivning på söndagsmorgonen.

Jag läste Adam Svanells reportage (det till höger) om potensproblem hos unga män, orsakade av (enligt de unga männen själva) ett porrberoende. Teorins kopplingar till verkligheten visar sig halta, men att hjärnan påverkas av intryck är svårt att komma ifrån och porrens påverkan på självbild och sex i sig är det färre som ifrågasätter. Jag gillade reportaget. Svanell skriver ofta bra.

***

I övrigt har det varit en fixa hemma-söndag. Jag har tvättat, städat, lagat mat, följt med ungar till dans och varit pysselassistent. Och jag har lyssnat på musik! Det glädjer mig att jag har kunnat göra det flera timmar i sträck utan att tycka allt är dåligt. Jag vågar knappt säga högt eftersom jag ifrågasätter mina egna känslor här, men jag har lyssnat enbart på The War On Drugs idag. Hur det gått till vet jag inte men jag har tyckt om det. Det passar mitt mood. Jag har försökt förut och då genast stängt av. Är 40-årskrisen redan här? 


Mitt liv som bloggare

Vad är det för titel? Mitt liv som bloggare? Jag bloggar ju knappt. Dessutom är jag för gammal och för försiktig med mitt privatliv på internet för att bli en riktig bra bloggare.

Men kanske behöver det inte vara så. Eller jag vet att det inte behöver vara så. En blogg kan innehålla vad som helst och även om Bloggaren med stort b blivit förknippad med unga personer, främst kvinnor, som bjudit på det mesta kan jag göra det.
Det är något mycket befriande i att skriva på det här sättet. Det jag skriver publiceras för allmän beskådan (även om publiken jag har här är minimal) och därmed är det kul. Jag har så många gånger skrivit dagbok men aldrig orkat hålla på mer än några dagar eller veckor. Motivationen försvinner. För vem gör jag det här? 

Min farfar skrev dagbok hela sitt liv, böcker som min pappa nu ärvt. Har han läst dem? Det tror jag inte. 
Fast det slår mig nu när jag tänker tillbaka, jag skrev faktiskt dagbok under det år jag bodde i London och Los Angeles som yngling och de texterna kommer jag att återvända till. Det har jag faktiskt redan gjort. Men det var en period då jag hade all tid i världen för personlig reflektion och fick uppleva en rad händelser som förändrade mitt liv på kort tid.

Det är svårare att hålla uppe dagboksglöden i det mer stillsamma liv jag lever nu. Tid är dessutom en bristvara. Det här skriver jag i den där luckan som uppstår då ungarna gått upp på lördag morgon men ännu inte ätit frukost, eftersom jag måste fixa den. 

Det som en bloggtext förlorar vid en jämförelse med dagbokstexten (eller vinner) är ett gallringsfilter. Det mest ogenomtänkta lämnar jag utanför. Jag tror det gör det hela bättre överlag.

Well, vi får se hur stringent jag kommer att vara i detta. Förhoppningsvis återkommer jag snart. 

Det finns saker som talar för större inspiration framöver.

  • Jag finns på Twitter som ajennische

Svårt att gilla Eriksdalsbadet en söndagseftermiddag

Jag gick till simhallen. Hur mycket jag än tycker om att simma är Eriksdalsbadet en söndagseftermiddag en inte helt njutbar upplevelse. Det är trångt, det luktar inte bra i omklädningsrummet och det är smutsigt. Och den trend bland främst unga män som innebär att sporta kalsonger under badbrallorna är tvärtom mot vad jag trott inte över. 

Jag går dit för att simma längder. I den delen är det helt okej även om det är mycket folk. Men i familje- och äventyrsbadet är det så högljutt och stökigt att jag drar mig för att gå dit med ungarna. 

Det är synd att det är så här. Efterfrågan på upplevelser i simhallar och badhus är uppenbart hög. Och det i alla åldrar av stockholmare. Den här söndagseftermiddagen ser jag både gubbar, tanter, medelålders triatleter, barnfamiljer, ensamma föräldrar med barn och kompisgäng. Oavsett kulturell- eller socioekonomisk bakgrund är det tydligt att lusten att bada och simma är hög. 

Men om där är något grupp som är underrepresenterad är det unga kvinnor och tjejer. Mängden pojkar i grupp är långt fler än motsvarigheten för flickor. Det är svårt att inte tänka på den vilda debatt om sexuella trakasserier på baden som rasade för något år sedan. Jag tror det finns en hel del kvar att göra. 

Men det ska sägas att det åtminstone ser ut som Eriksdalsbadet satsat på att öka antalet personal. Jag har aldrig sett så många röda tröjor ute i simhallen som idag. Kanske var det på grund av tävlingen som pågick i 50-metersbassängen. Kanske är det faktiskt ett bevis på att badet agerar för att skapa god stämning och öka tryggheten.

@ajennische

En fin kväll på stan med DP Awards 2017

I går var det gala. DP Awards 2017. Vilken fest. Nu skulle det avgöras vad som var "bäst" förra året. Allt mycket internt och roligt. För en utomstående kan det verka märkligt att vinnarna blir glada, men det blir man, trots att de nominerade alltid väljs med ironisk blick. Kategorin "Årets reporterbild" är en stor skrattfest. Vinnaren i år: en mycket stolt Lotten Engbom. Själv tog jag hem Årets push på en tveksam lansering av Hesa Fredriks larmande över Stockholm i december.

Konferiencer som tidigare: the almighty Tomasz Pozar.

Stort tack till Micke Toll och Mimmi Epstein som fixade allt!

Jag skulle säga att hela hemligheten bakom StockholmDirekt och det vi lyckas med går att koka ner i det som belyses en sådan här kväll. 

Sedan blev det karaoke och mingel för hela planeten ända till sent. Utan att jag riktigt förstod hur det gick till var jag plötsligt anmäld för att tillsammans med Sacharias Källdén sjunga min gamla pojkrumsfavorit Shattelaha med Bon Jovi. Vilken duett! Tur jag hade stöd. Publiken (särskild Kevin Wedin) backade upp med fulla halsar.

En alltigenom mycket bra kväll.

När jag ändå är igång och skriver om jobbet så vill jag rekommendera det här reportaget av Christoffer Röstlund Jonsson om landstingets planer på ett nytt sprututbyte. En annorlunda nimby-historia som förtjänas att bli läst.

Jag knackade ner några rader på sidan 2 i veckans tidningar med förhoppning om att fler ska läsa.




Våldsam brand i Pirathamnen i Årstaviken


Jag låg och nattade barn när jag plötsligt hörde en kraftig smäll. Jag tog på mig jackan och mössan och rusade ner till Årstaviken. Eftersom mobilen var det enda jag fick med mig körde jag live på Facebook och Helene satt hemma och uppdaterade webben. 
Ingen av oss var egentligen i tjänst. Men var gör man inte när något sådant här händer alldeles runt knuten?

—- 

Våldsam brand i Pirathamnen i Årstaviken

From Blogposter on Flipboard

Strax före 20.30 på onsdagskvällen hördes enligt flera vittnen en kraftig explosion från den stora så kallade "Knarkbåten" som legat i Pirathamnen vid…

Read it 


@ajennische

Söndagsintervjun

Jag har lyssnat på Söndagsintervjun med Janne Josefsson idag. Intervjun som Wicklin förberett sig på i 20 år som han skrev på Twitter. Wicklin är en väldig skicklig intervjuare och får ofta gästen att berätta ingående och personligt. Men där finns någonting som jag har börjat tänka på. Ett mönster. En sätt att ständigt vilja till barndomen. Och det där sättet att använda påståenden istället för att ställa frågor. ”Jag vill att du tar mig med till det där ögonblicket då...”, säger han ofta. Eller långa konstpauser följda av ”hur *kändes* det?” när Wicklin är på sitt terapeutiska humör (och det är han ofta). När Henrik Schyffert blivit intervjuad avslutade han allt med att tacka för sessionen.

Vissa gånger – som i intervjun med Riksbankens chef Stefan Ingves – är det mer som en skriven personintervju fast talad. Wicklin börjar med att teckna en kort introduktion av vem det är vi ska få träffa. Några välfunna meningar. Sedan följer ”brödtext” när Wicklin faktiskt inte ställer frågor utan kommer med påståenden som gästen får bekräfta. ”Du drömde om att få komma ut i världen när du satt där i ditt pojkrum i Åmål på hösten 1965”. Gästen svarar ja och berättar om hur det var.

Det går inte att låta bli att lyssna även om det ibland får det att krypa i skinnet på mig.

@ajennische

Crawl morning

Det här var den bästa lördagsmorgonen på länge. Igår kväll gjorde jag en sådan där plan som innebär gå upp tidigt och komma ut genom dörren före alla andra. Det brukar fallera. Men den här gången stod jag fast! Trots att jag aldrig ställde någon klocka vaknade jag i rimlig tid. Prick klockan 09 var jag på Eriksdalsbadet. 09.03 var jag i vattnet. Sedan simmade jag! Fyrtio minuter crawl. Jag simmade några längder. Tog en kort paus. Simmade några till. Körde någon längd bröst och rygg när jag blev för trött men pressade till att envisas med crawlet. Tekniken är långtifrån hundra men jag är högst kapabel. Orken är vad jag behöver träna på. Och vändningar. Fast för frisim på öppet vatten (vilket är det jag egentligen vill göra) krävs inga vändningar. Där är det annat som ställer utmaningar. Det mörka vattnet, hålla rätt kurs, vågor. Om jag får till lite regelbunden simning igen nu under våren blir det extra kul att möta sommaren.

@ajennische