Tänk en maktkamp, i ordets rätta bemärkelse, INOM kungafamiljen

Jag tänker att en möjlig väg att gå är att låta kungafamiljen växa bäst den vill men höja kraven i samma takt. Det första och viktigaste kravet bör vara att alla i kungafamiljen som fyllt 18 år ska åläggas att bo på något av alla slott som finns runt om i Sverige – samt driva det som ett slott. Hysa hästar och musikanter och gärna en liten trupp soldater som minst en gång i kvartalet kan stoltsera med en lokal parad genom närmsta centralort. Där håller den lokala kungligheten ett tal till massorna och förkunnar vilka framsteg som gjorts när det gäller att marknadsföra närområdet i både kommersiella, kulturella och sportsliga sammanhang. Att marknadsföra närområdet vet vi ju av tradition att kungafamiljen är jättejättebra på. För det vet vi ju. Och här kan vi få ännu mer nytta av kunskaperna som den besitter. 

Däremot tror jag verkligen att vi kan straighta upp det här med tronarvingarna. Bäst vore att helt enkelt låta den bäst lämpade inom kungafamiljen få ärva tronen, oavsett ålder eller kön. Helt enkelt utlysa en maktkamp, i ordets rätta bemärkelse, INOM kungafamiljen. Syskon mot syskon mot far- och morföräldrar mot svågrar och svägerskor och nevöer. En gång var kanske vart femte, tionde eller eller till och med tjugonde år (eftersom det absolut inte får påminna om mandatperioder i den parlamentariska demokratin). 

Kanske kan maktkamperna bestå av diktande med gåspenna, ridning på vit springare, förmåga att hålla sig länge, alkoholhaltiga dryckers ursprung samt kunskaper i latin, franska, tyska och engelska och sist men inte minst den svenska historian. 

Vinnaren får (läs måste) flytta in i kungliga slottet i Gamla stan samt pryda alla inhemska mynt och sedlar. Dock sker nyprägling av alla mynt först när en och samma person vunnit en maktkamp för andra gången i rad. Någon måtta får det vara. Men en limiterad regentuppsättning trycks såklart varje gång, som kan användas parallellt med den för stunden aktuella pengabasen. 

Den nya kungen eller drottningen förkunnar även sitt unika motto för Sverige som ska prägla landets kommunikation utåt i världen de kommande åren. Det får också direkt inverkan på Svenska akademiens arbete vars Nobelprisvinnare måste gå att härleda till det valda samtida mottot. Aktuellt motto ska också speglas i valet av kungliga medaljörer. Säg att Madde vinner en maktkamp och bestämmer sig för ”För Sverige – i ur och skur” och skaparen av Stutterheims regnjackor ligger plötsligt bra till när det gäller att få pris för initiativ inom näringslivet. Ja ni fattar. 

Den nya kungen eller drottningen får också enhälligt besluta om hur apanaget ska användas (utöver den delen som går till skötselns av kronans alla slott samt årliga parader). En viktig åtgärd för att öka attraktionen för ämbetet! Alla vill ha apanage! 

Ja det var några korta snabba tankar om monarkin. 

Jag har varit inne på liknande resonemang förr men aldrig har de väl känts så aktuella som nu.

För småskaligt för att vara Venice men ni fattar poängen


Det finns inte mycket som påminner om Venice Beach i Stockholm. Jag har varit där så jag kan säga det. Men med ett sinne öppet för associationer och välvilja är kopplingen inte helt tagen ur luften när det ser ut så här vid Tanto strandbad. Det är blandningen av aktiviteter som är nyckelfaktor. Människor cyklar, springer, promenerar, dricker vin, läser, sportar, lekar med barn eller kanske bara solar. Allt får plats på samma plats. Allt är för småskaligt för att vara Venice men ni fattar poängen. Ett gytter av folk i olika åldrar och med olika bevekelsegrunder som alla sammanstrålar på en och samma plats, under en stekande sol. 
Hail summer!i

@ajennische

Jag har säkert varit där med mina föräldrar någon gång och sedan gjort allt vad jag kunnat för att förtränga det

En två tre fyra. Fyra ord och en punkt. Så här långt in, efter tre meningar ungefär brukar det kännas om det man ska skriva blir bra eller inte. Det kan kännas bra och ändå bli dåligt, men det brukar vara en bra fingervisning. Jag har en bra känsla så här långt och det trots att jag inte sagt något av värde. Ibland är det bara skönt att skriva. Och man ska ta tillvara på det som är bra. En vän som kom förbi på torpet idag pratade mycket om det. På kort tid har två till honom närstående dött. Han hade fått en tankeställare. Börjat utvärdera sitt liv.

”Man har en kort tid så det gäller att ta vara på den”, sa han. 
Det är sant. Men det är lättare sagt än gjort att leva livet som man egentligenvill. Mindre tid till lönearbete, mer tid till barnen. Mindre tid till samtal om vem som hämtar kommande vecka, mer tid till samtal om annat. Ja ni vet. Problemet är ju bara att en stor del av det där man vill slippa ju är ofrånkomliga delar av livet. Å andra sidan ändrar sig ens behov, barnens behov och hur allt ska klaffa med varandra. 
Tids nog. 

**

I förmiddags drog vi en sväng till Strandviks handelsträdgård i Baggetorp. Där har jag aldrig varit. Faktum är att jag aldrig ens hört talas om den förrän en vän i byn tipsade oss. Detta trots att jag är uppvuxen bara ett par mil därifrån. Å andra sidan var jag inte det minsta intresserad av odling och blomster och grejer som barn. Jag har säkert varit där med mina föräldrar någon gång och sedan gjort allt vad jag kunnat för att förtränga det. 
”Jag hade ingen aning om att det här stället fanns”, sa jag till damen som drev det. 
Hon höjde omedvetet på ögonbrynen och sa att ”ja, det har ju ändrat lite karaktär genom
åren. Vi har funnits sedan 1946, han som startade det var min svärfar” och sedan pekade hon på en oljemålning som hängde bakom kassan. Den visade en man i hatt och skägg stående bland rader av krukor i ett stor växthus. Det såg inte märkbart annorlunda ut tänkte jag tyst. 
Men vad vet jag. Då kanske det var rosor för hela slanten. Nu fanns det mesta. Till och med glass. Det gillade ungarna. Jag gillade allt. 
 Vi köpte tre bärbuskar som jag planterade på rad när vi kom tillbaka.