Livgivande samtal

Vi hade vänner på middag idag. Fina vänner som vi träffar alldeles för sällan. Det bästa var att vi frågade på chans sent igår kväll och de svarade att de kunde. Spontant bäddar alltid för gott. Och det blev det. Helene kokade musslor och svart potatis. Jag köpte skjut av två färger. 
Vi pratade om relationer. Om olika konstellationer och om konsten att leva sitt liv till fullo. Det finns många sätt. Vissa mer tilltalande än andra. 
Vi kom in på manligheten också. Eller kanske snarare mänskligheten. Om det svåra i att vara allt på en gång oavsett vem du är. Snäll, pålitlig, rolig, sexig, ansvarstagande, spontan och spännande. På, men inte påträngande. 
Krävande, inte kvävande. 
Mia Skäringer och Anna Mannheimer har en podd ihop som jag lyssnade på för första gången idag. De sa några riktigt träffade saker där apropå samma tema. 
Jag lyssnade noga. 


@ajennische

Det här har jag gjort idag

Gungträdet fick sig en kyss i senaste blåsten. Tur ingen gungade. Helt av. Så jag plockade fram lite old school-material och tog på mig rutiga skjortan. Det var en pärs. Men jag snyggade till det lite i alla fall. Och det blev flera lass med ved av päronträ. 

Ser ni yxan? En present från min fru. Vass. Jättevass. En glädje att stå och svinga med. 

•••

Mathias på granngården hann titta in med sin dotter en stund efter lunch. Vi pratade politik som vanligt. Ungarna lekte med hunden. På eftermiddagen kom Raggar-Nicke till garaget och mekade lite. Jag fick en snabblektion i gamla motorer. Han har en mycket fin New Yorker från -73 som jag gärna skulle lägga pengar på om jag hade några. Mamma och pappa hann också titta in. Här drar man till landet ett dygn och hinner träffa mer folk än hemma i stan. Så länge det är ljust tänker man ”det är ju så här man ska bo”. Sedan slår mörkret till. Jag minns hur jag brukade åka landsortsbuss hem från högstadiet och gymnasiet i Katrineholm och fick titta upp i himlen för att se var grusvägen gick någonstans. Det var till att följa den något ljusare rännan mellan träden för att inte kliva ut i dikeskanten. Jag hade aldrig någon ficklampa. Det blev liksom läskigare då. För man kunde ju råka få syn på någonting.


@ajennische

Skottkärran har jag fått ärva av mamma och pappa. De fick i sin tur ärva den av våra sommargrannar en gång i tiden. Den är helt utan kanter och bred som en dörr. Den bästa skottkärran helt enkelt. 

Kungl Motorbåt Klubben




Det här är en särskrivning som heter duga. En förkortning har man tryckt in också. Men jag gillar det ändå. Jag tycker om bokstäverna och färgerna och gillar det enkla trähuset. Nyligen lades rejält med pengar på en renovering och resultatet blev... ett exakt likadant hus. 
Min dåvarande kollega Filippa Rogvall (nu på Expressen) skrev en artikel om det som du kan läsa här. Den handlar om att alla i Kungl Motorbåt Klubben inte var lika glada åt den där renoveringen. 

Jag cyklar förbi varje dag men är sällan inne på fiket. Kanske det är dags att sitta här en stund och göra lite redaktionellt arbete samtidig. Något snappar man ju alltid upp. 

***

Jag har jobbat väldigt mycket senaste tiden och är lite sliten men eftersom jag har förmånen att jobba på stans roligaste redaktion ger det också ny energi. Vi har mycket bra på gång! 

***

Trots fredagströtthet tryckte vi in ungarna i bilen och körde till torpet. Vi har nu ett upplägg som vi vet fungerar. Käka lite mellis före avfärd, stanna i Eskilstuna och käka middag på Chopchop och sedan komma fram och elda lite i kakelugnen. 
Jävlar vad mörkt det var när vi kom fram. Och kallt. Men tack vare att grannen hade varit här i förväg och brassat på med byggfläktar så blev det snabbt helt okej. 

***

Imorgon ska jag knalla runt bland höstlöv, kanske såga lite i nedfallna gungträdet och springa en sväng. 

@ajennische