Det är egentligen bara då Stockholm känns som en storstad på riktigt

Vi skulle gått på teater igår men tre timmar innan kom ett sms om att det var inställt. Men barnvakten – min pappa – var redan på plats så då drog vi ut på stan ändå. 

Vi promenerade långt, från Tanto till Vasastan. Solen värmde trots att det var sen eftermiddag och det var folk i rörelse. Det är egentligen bara sådana dagar som Stockholm känns som en storstad på riktigt. När det är folk ute på gatorna på fler ställen än på de mest givna. 
Det blev en fin kväll. Och när man rör sig i andra kvarter än sina vanliga upptäcker man nya saker. 


En given plats visserligen men signifikant. När folk börja inta uteserveringarna här ja då vet man att vintern är över. 

Den gula pråmen som ligger där ute och guppar. Om man tittar noga mellan husen i Gamla stan. 

Bygget i bankkvarteret vid Sergels torg har gått in i en ny fas. En soltrappan ska det bli bland annat. 

Norra latin. Stans mäktigaste skola – som inte är skola. En så konstig plats idag. 

Hagagatan 19, Vasastan. En mural jag inte visste fanns

Den här bilden tog jag idag, under en springtur runt Södermalm. Kajsas heter stället nu för tiden tydligen och det verkade ha rejält tryck i kassan. Det ligger i Norra Hammarbyhamnen, vid Barnängen. 

****

Alla måste lyssna på min mamma i P4 Sörmland.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1053288?programid=87


Team Röjers bara sopar ur allt. Precis allt. Respekt!

Det är vår i luften och Stockholm börjar vakna!

Det var så tydligt när jag cyklade hem idag, folk rörde sig lite snabbare, med något förväntansfullt i blick. Värmen! Livslustarna!

Vid Nybroplan var det som att stan bytt skepnad jämfört med för en vecka sedan. Det hängde folk på Dramatentrappan och det var liv och rörelse. Frisk i hjärtat trampade jag vidare över Arsenalsgatan. 

Där gick glädjen över. Min dotter ringde och jag lyckades på något sätt trassla in hörlurarna i cykelhjulet så plötsligt var den där störiga (men nödvändiga) pluppen borta som man behöver för att koppla in vanliga hörlurar i nyare Iphone. Skit också. Jag gjorde ett försök att hitta den, men förgäves. Skit också.

Och på Söder svor jag åt en bilist som parkerade. Aldrig får man vara helt glad, tänkte jag och gick in på Coop vid Mariatorget. En märklig affär. Men bra för där är alltid folktomt. Jag handlade lagstadgad fredagsmiddag: tacos. Det blev jag gladare av så sista biten hem var jag vårladdad igen. 

Så kan det gå. Upp och ner med känslorna. 

***

Roligast på jobbet var kylskåpsstädningen. Mina kolleger på admin är stenhårda när det kommer till den. ”Klockan 14 på fredag är det kylskåpsstädning. Allt som är kvar slängs” skriver de på en lapp. 

Alla andra tänker: Äh, jag har ju precis köpt en ny yoghurt. Den är oöppnad. Den låter de väl stå kvar?

Nej nej nej. Team Röjers bara sopar ur allt. Precis allt. Exakt klockan 14. 

Jag älskar den typen av tydlighet. 

Respekt!


Min syrra Johanna? Jag minns henne inte överhuvudtaget

Klockan mitt i natten, någon gång vid halv fem-snåret fick jag ett meddelande av en Svante på Sveriges Radio P4 Sörmland. Jag såg det inte då. Först två timmar senare läste jag det. Han ville ha med mig i radio! Sure, sa jag. Det handlade om syskonskap och hans kollega är min syrra. Hon och Svante utgör  programledarduo i morgonprogrammet. 

Hur var hon som lillasyster? frågade Svante i direktsändning.

Jag sa som det var. ”Jag minns henne inte över huvudtaget”. 

Allt går att höra här:

Dra fram till 1:14:30 

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1053232?programid=312