Grime

Jag tar en selfie på väg ner till tvättstugan. Jag ser gammal ut. Men det är ju som det är med den saken. Jag publicerar bilden här för att visa att jag är okej med det. Tiden är inget att göra åt. Ibland mår jag dåligt av den tanken. Men det går faktiskt att resa i tiden, i tanken. När jag av någon anledning satte på en Spotifylista med grime ungefär samtidigt som jag åkte ner i tvättstugan så hände det helt oavsiktligt. Jag förpassades till Walthamstow, E17, i London och mindes plötsligt en massa saker som hände för drygt femton år sedan. Som när jag som sandwichman på Darwins Deli klev in på motorcykelbutiken som låg på min lista och när den unga killen som alltid köpte lunch av mig där plötsligt berättade att han brukade röka så jävla mycket gräs och att det var det bästa han visste. Eller hur det var att höra Ida och Kristina skratta rått åt någon snubbe eller gjort, antingen i Finspång eller i London. Marmitemackor, The Streets, promenader längs Thames på väg till jobbet. UK garage. Marknaden i Walthamstow och puben där som var full av jamaicaner. Ibland har jag svårt att få ihop att det faktiskt är jag som upplevt det, att jag var där. Men så är det. Kanske var det för att Stoffe skrev sms till mig idag som jag sökte upp lite grime och började tänka på London. Han och jag gjorde ju allt det där ihop.

@ajennische

views

Tags