tag:blog.andreasjennische.se,2013:/posts ANDREAS • JENNISCHE 2018-05-20T21:07:58Z Andreas Jennische tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1285692 2018-05-20T20:56:21Z 2018-05-20T21:07:58Z Mina bästa hockeyminnen är från bordshockeyn

Jag sitter faktiskt och tittar på ishockeyfinalen. Alltid lika fel i tid, när försommaren brassar utanför. Jag är inte särskilt exalterad. Men jag vill veta hur det går. De bästa hockeyminnen jag har är från bordshockeyn som jag och Daniel spelade helg efter helg på hans rum. Vi snöade in helt på det efter att vi läst den fantastiska lilla boken Bordshockeybibeln. Vi tränade finter, målade egna lag och satte upp kedjor i målen för att få det sköna rasslande ljudet när det blev mål. Daniel köpte en häftig NHL-tidning någonstans och där lärde vi oss namn på internationella storspelare som vi lyfte in i våra egenkomponerade lag. Vi gjorde poänglistan också, där mål och assist gav olika utdelning och där man kunde dölja utveckligen vecka efter vecka. Jag vill minnas att jag hade en Paul Coffey i mitt lag, trot att jag placerade honom som högerforward eller vad det heter i hockey och att han var en av de spelare i mitt lag som gjorde flest poäng.

Om ishockeyfinalen varit bordhockey hade målfrekvensen varit betydligt högre.

@ajennische

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1285346 2018-05-19T21:24:48Z 2018-05-19T22:02:37Z En knäckt gräsklippare, frisim i sjön och fladdermöss

Åkte ner till sjön efter att ha ägnat halva dagen åt att klippa ner den äng som egentligen är gräsmatta. Det krävdes en avstickare till Katrineholm också tyvärr för efter en halvtimmes körning med gamla Klippo släppte hela kniven. Motorn gick för full maskin men inget rörde sig. In till Ekman & Davidsson alltså för att lämna in på lagning. Det skulle ta två- tre veckor att åtgärda felet och jag såg för mitt inre hur gräset på tomten växte över metern. Pappa kom till min räddning. ”Du kan låna vår”, sa han på telefon. Jag var tillbaka på torpet igen på mindre än en timme och kunde fortsätta meja ner det gröna hotet, metodiskt och med full gas. Det tog ett tag. Men jag blev klar. 


Det var inte ens kallt i vattnet. Det var runt 20 grader! Jag doppade mig inte, jag simmade. Tröttheten jag känt under våren har gjort att jag knappt simmat över huvud taget och det kändes. Andningen flöt på bra men orken i armarna var det värre med. Men det gjorde inget. Det hela kändes föryngrande ändå. Barnen hade tur att träffa bästa sommarkompisen så det blev en fantastiskt fin stund.

Som av en händelse stötte jag ihop med Martin där nere vid sjön, en av de herrar som anordnar loppet Katrineholm Swimrun. Han kände igen mig och undrade om det blir repris. Jag sa ja, Daniel har ju lovat att teama upp med mig igen och om det fortfarande är aktuellt kommer jag att köra järnet. 

Hela dagen har varit som en högsommardag. Strålande sol och både lunch och middag i trädgården. Som den rutinerade grillman jag är tände jag klotbucklan men överlät själva grillandet till min fru. Helene är en jävel på att grilla. 

När jag stod på farstubron och drog i mig kvällens sista andetag syrendoft såg jag två fladdermöss virvla runt huset med sina svarta tysta kroppar. Ryckigt och snabbt. 

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1285139 2018-05-19T06:49:49Z 2018-05-19T06:49:49Z Det ska låta när man skriver

Jag vill ha ett tangentbord när jag skriver. Det här med att knacka på telefonen känns inte bra längre. Det erbjuder ingen konsistens. Inget motstånd. 

Med ljud på blir det lite bättre men ofta behöver jag vara tyst för att inte störa andra i närheten. 


Det finns en scen i första säsongen i House of Cards när den unga journalisten Zoe Barnes åker buss efter att ha bevakat ett politisk möte. Hon skriver en artikel direkt i mobilen och hon har ljudet på. Varenda tecken föregås av ett klick. Det är så det ska låta. Jag älskar det ljudet. Tyvärr är det som sagt störande för människor intill. 

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1284573 2018-05-17T19:53:40Z 2018-05-17T19:53:40Z Tänk en maktkamp, i ordets rätta bemärkelse, INOM kungafamiljen

Jag tänker att en möjlig väg att gå är att låta kungafamiljen växa bäst den vill men höja kraven i samma takt. Det första och viktigaste kravet bör vara att alla i kungafamiljen som fyllt 18 år ska åläggas att bo på något av alla slott som finns runt om i Sverige – samt driva det som ett slott. Hysa hästar och musikanter och gärna en liten trupp soldater som minst en gång i kvartalet kan stoltsera med en lokal parad genom närmsta centralort. Där håller den lokala kungligheten ett tal till massorna och förkunnar vilka framsteg som gjorts när det gäller att marknadsföra närområdet i både kommersiella, kulturella och sportsliga sammanhang. Att marknadsföra närområdet vet vi ju av tradition att kungafamiljen är jättejättebra på. För det vet vi ju. Och här kan vi få ännu mer nytta av kunskaperna som den besitter. 

Däremot tror jag verkligen att vi kan straighta upp det här med tronarvingarna. Bäst vore att helt enkelt låta den bäst lämpade inom kungafamiljen få ärva tronen, oavsett ålder eller kön. Helt enkelt utlysa en maktkamp, i ordets rätta bemärkelse, INOM kungafamiljen. Syskon mot syskon mot far- och morföräldrar mot svågrar och svägerskor och nevöer. En gång var kanske vart femte, tionde eller eller till och med tjugonde år (eftersom det absolut inte får påminna om mandatperioder i den parlamentariska demokratin). 

Kanske kan maktkamperna bestå av diktande med gåspenna, ridning på vit springare, förmåga att hålla sig länge, alkoholhaltiga dryckers ursprung samt kunskaper i latin, franska, tyska och engelska och sist men inte minst den svenska historian. 

Vinnaren får (läs måste) flytta in i kungliga slottet i Gamla stan samt pryda alla inhemska mynt och sedlar. Dock sker nyprägling av alla mynt först när en och samma person vunnit en maktkamp för andra gången i rad. Någon måtta får det vara. Men en limiterad regentuppsättning trycks såklart varje gång, som kan användas parallellt med den för stunden aktuella pengabasen. 

Den nya kungen eller drottningen förkunnar även sitt unika motto för Sverige som ska prägla landets kommunikation utåt i världen de kommande åren. Det får också direkt inverkan på Svenska akademiens arbete vars Nobelprisvinnare måste gå att härleda till det valda samtida mottot. Aktuellt motto ska också speglas i valet av kungliga medaljörer. Säg att Madde vinner en maktkamp och bestämmer sig för ”För Sverige – i ur och skur” och skaparen av Stutterheims regnjackor ligger plötsligt bra till när det gäller att få pris för initiativ inom näringslivet. Ja ni fattar. 

Den nya kungen eller drottningen får också enhälligt besluta om hur apanaget ska användas (utöver den delen som går till skötselns av kronans alla slott samt årliga parader). En viktig åtgärd för att öka attraktionen för ämbetet! Alla vill ha apanage! 

Ja det var några korta snabba tankar om monarkin. 

Jag har varit inne på liknande resonemang förr men aldrig har de väl känts så aktuella som nu.

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1282214 2018-05-10T21:49:55Z 2018-05-10T21:49:55Z För småskaligt för att vara Venice men ni fattar poängen

Det finns inte mycket som påminner om Venice Beach i Stockholm. Jag har varit där så jag kan säga det. Men med ett sinne öppet för associationer och välvilja är kopplingen inte helt tagen ur luften när det ser ut så här vid Tanto strandbad. Det är blandningen av aktiviteter som är nyckelfaktor. Människor cyklar, springer, promenerar, dricker vin, läser, sportar, lekar med barn eller kanske bara solar. Allt får plats på samma plats. Allt är för småskaligt för att vara Venice men ni fattar poängen. Ett gytter av folk i olika åldrar och med olika bevekelsegrunder som alla sammanstrålar på en och samma plats, under en stekande sol. 
Hail summer!i

@ajennische
]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1281103 2018-05-06T20:06:38Z 2018-05-06T20:55:09Z Jag har säkert varit där med mina föräldrar någon gång och sedan gjort allt vad jag kunnat för att förtränga det

En två tre fyra. Fyra ord och en punkt. Så här långt in, efter tre meningar ungefär brukar det kännas om det man ska skriva blir bra eller inte. Det kan kännas bra och ändå bli dåligt, men det brukar vara en bra fingervisning. Jag har en bra känsla så här långt och det trots att jag inte sagt något av värde. Ibland är det bara skönt att skriva. Och man ska ta tillvara på det som är bra. En vän som kom förbi på torpet idag pratade mycket om det. På kort tid har två till honom närstående dött. Han hade fått en tankeställare. Börjat utvärdera sitt liv.

”Man har en kort tid så det gäller att ta vara på den”, sa han. 
Det är sant. Men det är lättare sagt än gjort att leva livet som man egentligenvill. Mindre tid till lönearbete, mer tid till barnen. Mindre tid till samtal om vem som hämtar kommande vecka, mer tid till samtal om annat. Ja ni vet. Problemet är ju bara att en stor del av det där man vill slippa ju är ofrånkomliga delar av livet. Å andra sidan ändrar sig ens behov, barnens behov och hur allt ska klaffa med varandra. 
Tids nog. 

**

I förmiddags drog vi en sväng till Strandviks handelsträdgård i Baggetorp. Där har jag aldrig varit. Faktum är att jag aldrig ens hört talas om den förrän en vän i byn tipsade oss. Detta trots att jag är uppvuxen bara ett par mil därifrån. Å andra sidan var jag inte det minsta intresserad av odling och blomster och grejer som barn. Jag har säkert varit där med mina föräldrar någon gång och sedan gjort allt vad jag kunnat för att förtränga det. 
”Jag hade ingen aning om att det här stället fanns”, sa jag till damen som drev det. 
Hon höjde omedvetet på ögonbrynen och sa att ”ja, det har ju ändrat lite karaktär genom
åren. Vi har funnits sedan 1946, han som startade det var min svärfar” och sedan pekade hon på en oljemålning som hängde bakom kassan. Den visade en man i hatt och skägg stående bland rader av krukor i ett stor växthus. Det såg inte märkbart annorlunda ut tänkte jag tyst. 
Men vad vet jag. Då kanske det var rosor för hela slanten. Nu fanns det mesta. Till och med glass. Det gillade ungarna. Jag gillade allt. 
 Vi köpte tre bärbuskar som jag planterade på rad när vi kom tillbaka. 

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1280758 2018-05-05T20:32:16Z 2018-05-05T20:50:38Z Haven

Det gamla skatepunkbandet Adhesive, en av få lokala exportvaror på musikfronten, har gjort en comeback under det senaste året. De har en låt som heter Haven. Det betyder typ fristad, trygg plats. Jag kommer att tänka på den ibland när jag är på landet. Själva texten har föga att göra med att påta i jorden, cykla på grusvägar och snickra fula saker men titeln, ja den passar bra. En trygg plats. En fristad. Ett ställe där allt är lite bättre. 

@ajennische

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1280400 2018-05-04T21:12:02Z 2018-05-05T20:40:10Z Inställde festen

Jag skulle ha fest och började bjuda in. Sedan ångrade jag mig och ställde in. Ett klokt beslut. Den där festen började äta på mig. En fest ska vara festlig som det heter. Och fest kommer det att bli. Fast en annan gång. 


]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1278187 2018-04-29T11:23:43Z 2018-04-29T11:23:44Z De fyra bästa

Efter att ha slutit upp med ett gäng grannar för att rensa ”vår” del av Årstavikens strandpromenad drog vi till Ronken, som 14-åringen och hans gäng kallar det, för att handla skor till alla ungar. Nyfiken Gul blev ett utmärkt stopp på väg hem igen. Det är ett konstigt och på alla sätt bra ställe. Man vet aldrig när det är öppet, det består enbart av uteservering och det är allmänt gammalt och slitet. Det påminner om en övergiven folkpark någonstans i en sedan länge utdömd semesterort. Sådana ställen måste man älska. Rättigheter har de också. Det blev en fin stund.

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1275706 2018-04-22T18:11:44Z 2018-04-22T18:11:44Z Gravitationen vill trycka ner oss! Kämpa mot gravitationen!

Jag har stannat till vid utegymmen vid Årstaviken under en löprunda. Jag klänger i en sådan där ställning som ser ut som en liggande stege. En äldre herre på cykel stannar till. 

– Det där är den bästa övningen. Gravitationen försöker trycka ner oss och den där övningen motverkar det. Den drar ut kotorna. Man måste kämpa mot gravitationen! 
Jag håller med. Säger att jag också gillar den här övningen. 
– Kör du själv? frågar jag.
– Ja visst, svarar han. Jag hänger lite varje dag där hemma.

Vi önskar varandra fortsatt trevlig dag och han kör vidare. 
Jag ser i mitt inre hur han stannar till då och då under sin cykelpromenad för att basunera ut hur viktigt det är att vi tar strid mot fysikens lagar. 

Gravitationen vill trycka ner oss! Kämpa mot gravitationen! Gravitationen är vår fiende! 

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1275098 2018-04-20T20:27:43Z 2018-04-20T20:53:03Z Mitt betyg till Marc Maron på China igår

Till att börja med vill jag göra klart att jag inte är något hardcorefan av Maron. Jag upptäckte hans podcast för något år sedan eller två, jag gillar hans röst och tycker om hans rollprestationer i Easy och Glow. Men inte mer än så. Jag är inte galen i honom. Och det är nog bra. För i så fall hade gårdagens show på China gjort mig mycket besviken. Han hade några riktigt roliga grejer men annars kändes han rätt trött faktiskt. Som han betraktade som en mindre viktig kväll på en alldeles för lång turné. 

Eftersom han var i Sverige för första gången blev det några skämt på det temat. Ett tacksamt tema. Det finns mycket svenskhet som det är skojigt att skoja om. Men när Marc Maron skulle göra det blev det  förvånansvärt dåligt. ”Meatballs” och ”swedish fish”, räcker inte. 

Men som sagt, han hade några bra skämt. Bland annat om flygskräck. Och Chinateatern är vacker att titta på. Och jag fick en trevlig kväll med min vän konstnären. 

BETYG: Två

PS. Henrik Schyffert värmde upp. Honom hade jag gärna sett mer av. Det var bättre än huvudakten
]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1273965 2018-04-17T19:19:24Z 2018-04-17T20:06:26Z "Om butikerna kan ta mer betalt för korts än för shorts så kommer ordet tids nog att vara korts"

Jag sprang till och från jobbet i dag. Tur och retur. Det är till att göra det ordentligt alltså jojomen. På hemvägen var kvällen så öm att jag struntade i långbenen och körde korts rakt av. En underbar känsla. När man springer är korts det bästa. När man sitter och arbetar vid ett skrivbord är korts det sämsta. Det är obekvämt och det ger en känsla av nakedness på ett dåligt sätt. När man springer däremot, oj så skönt det fläktar. 

Gick förresten till botten med ordet korts i en artikel en gång. Det har faktiskt gjorts seriösa försök från språkvårdarhåll att ersätta det anglosaxiska shorts med korts. 

Enligt språkforskaren Lars-Gunnar Andersson är det bara handeln som kan göra skillnad.

– Om butikerna kan ta mer betalt för korts än för shorts så kommer ordet tids nog att vara korts, säger han i artikeln som går att läsa här.

Räcker det inte med att någon inflytelserik person börjar använda korts?

–  Nej, glöm det. Du kanske får applåder från din gamla svensklärare men för att lyckas sprida det på bred front måste du ha kapitalismen med dig.

Jag kommer dock fortsätta envisas. Korts! 

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1273118 2018-04-15T19:35:43Z 2018-04-17T18:48:15Z Det är egentligen bara då Stockholm känns som en storstad på riktigt

Vi skulle gått på teater igår men tre timmar innan kom ett sms om att det var inställt. Men barnvakten – min pappa – var redan på plats så då drog vi ut på stan ändå. 

Vi promenerade långt, från Tanto till Vasastan. Solen värmde trots att det var sen eftermiddag och det var folk i rörelse. Det är egentligen bara sådana dagar som Stockholm känns som en storstad på riktigt. När det är folk ute på gatorna på fler ställen än på de mest givna. 
Det blev en fin kväll. Och när man rör sig i andra kvarter än sina vanliga upptäcker man nya saker. 


En given plats visserligen men signifikant. När folk börja inta uteserveringarna här ja då vet man att vintern är över. 

Den gula pråmen som ligger där ute och guppar. Om man tittar noga mellan husen i Gamla stan. 

Bygget i bankkvarteret vid Sergels torg har gått in i en ny fas. En soltrappan ska det bli bland annat. 

Norra latin. Stans mäktigaste skola – som inte är skola. En så konstig plats idag. 

Hagagatan 19, Vasastan. En mural jag inte visste fanns

Den här bilden tog jag idag, under en springtur runt Södermalm. Kajsas heter stället nu för tiden tydligen och det verkade ha rejält tryck i kassan. Det ligger i Norra Hammarbyhamnen, vid Barnängen. 

****

Alla måste lyssna på min mamma i P4 Sörmland.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1053288?programid=87


]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1272358 2018-04-13T20:12:50Z 2018-04-13T20:12:51Z Team Röjers bara sopar ur allt. Precis allt. Respekt!

Det är vår i luften och Stockholm börjar vakna!

Det var så tydligt när jag cyklade hem idag, folk rörde sig lite snabbare, med något förväntansfullt i blick. Värmen! Livslustarna!

Vid Nybroplan var det som att stan bytt skepnad jämfört med för en vecka sedan. Det hängde folk på Dramatentrappan och det var liv och rörelse. Frisk i hjärtat trampade jag vidare över Arsenalsgatan. 

Där gick glädjen över. Min dotter ringde och jag lyckades på något sätt trassla in hörlurarna i cykelhjulet så plötsligt var den där störiga (men nödvändiga) pluppen borta som man behöver för att koppla in vanliga hörlurar i nyare Iphone. Skit också. Jag gjorde ett försök att hitta den, men förgäves. Skit också.

Och på Söder svor jag åt en bilist som parkerade. Aldrig får man vara helt glad, tänkte jag och gick in på Coop vid Mariatorget. En märklig affär. Men bra för där är alltid folktomt. Jag handlade lagstadgad fredagsmiddag: tacos. Det blev jag gladare av så sista biten hem var jag vårladdad igen. 

Så kan det gå. Upp och ner med känslorna. 

***

Roligast på jobbet var kylskåpsstädningen. Mina kolleger på admin är stenhårda när det kommer till den. ”Klockan 14 på fredag är det kylskåpsstädning. Allt som är kvar slängs” skriver de på en lapp. 

Alla andra tänker: Äh, jag har ju precis köpt en ny yoghurt. Den är oöppnad. Den låter de väl stå kvar?

Nej nej nej. Team Röjers bara sopar ur allt. Precis allt. Exakt klockan 14. 

Jag älskar den typen av tydlighet. 

Respekt!


]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1271486 2018-04-11T17:43:30Z 2018-04-11T17:43:31Z Min syrra Johanna? Jag minns henne inte överhuvudtaget

Klockan mitt i natten, någon gång vid halv fem-snåret fick jag ett meddelande av en Svante på Sveriges Radio P4 Sörmland. Jag såg det inte då. Först två timmar senare läste jag det. Han ville ha med mig i radio! Sure, sa jag. Det handlade om syskonskap och hans kollega är min syrra. Hon och Svante utgör  programledarduo i morgonprogrammet. 

Hur var hon som lillasyster? frågade Svante i direktsändning.

Jag sa som det var. ”Jag minns henne inte över huvudtaget”. 

Allt går att höra här:

Dra fram till 1:14:30 

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1053232?programid=312

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1271144 2018-04-10T20:25:38Z 2018-04-10T20:49:31Z Jag trotsade bokningssamhället och höll på att missa allt

Det har varit en händelserik vecka. Händelserik på både bra och dåliga sätt men vi tar och fördjupar oss i det roliga. Jag gick ut och såg ett band som heter The Skull Defekts i torsdags. Det var på Fylkingen och jag hade tur som fick komma in för jag hade trotsat bokningssamhället och inte gjort förköp. Tack vare en kompis  +1 löste det sig. Det var tokfullt. Och vilken kväll det blev. Fina vänner överallt, folk som jag inte sett på åratal. Bärs. Experimentkraut. Tjo och tjim. Jocke stod på scen och var hetare än någonsin.

Glad i hågen cyklade jag hem över Hornsgatan. 

**

Vintern är över! I lördags drog vi ut till torpet och städade ur. Eldade några burgare på grillen. Rev upp underarmarna på stockar i skogen. Sa tjenare till Raggar-Nicke. Han har ett sjå med sina motorer. Nu var det sonens A-traktor som pajat för andra gången. Bara till att byta låda igen. Två stycken måste det vara annars är det olagligt. 
Lyckan i bröstet när solen träffade en i ansiktet! Att få hugga med presentyxan. Se barnen knalla runt och återupptäcka alla ställen.

**
Hjelle. Det bästa jag hört på länge. Jag fick tipset av Slaktarn. Fantastiskt. 

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1268915 2018-04-04T19:36:38Z 2018-04-04T19:54:40Z Det var Vetlanda Ladies mot ett lag från Jönköping


Vi gjorde en avstickare in till Vetlanda på väg hem från svärmor för att slippa de vanliga burgarvägkrogarna. Vi körde in till Vetlanda City och gick runt lite på måfå. Kommunhuset var ett brutalistiskt monster. Snyggt! Stadshotellet mittemot hade också varit snyggt om de inte pajat allt med en ful tillbyggnad i en annan nyans. Frisörer låg i varje gathörn och Systembolaget gick inte att missa. Matställen däremot var det sämre med. Men inne i gallerian fanns en riktig höjdare. Ett bowlinghak med mjukglass och kaffe på maten. Ungarna jublade över glassen och vi vuxna över kaffet. Det där mjukglass måste vara en lokal specialare för lite senare såg vi samma deal på ett annat ställe. Mjukglass på maten till den som köpte dagens lunch. Bra grej! När kommer den till Stockholm! Känns inte helt orimligt för ett ställe som Filmhuset till exempel.

Bowlinghaket var bra på alla sätt. Den vegetariska nachostallriken var över förväntan, kaffet var starkt och glassen fick man ta själv. Bäst var pensionärerna som lirade match. Vetlanda ladies mot ett lag från Jönköping. Spelarna hette Sol-Britt och Maj-Britt och Jan Åke och Kerstin. Alla var stela och gamla men jävlar vad de lirade. Det var high-five till höger och vänster och tjo och tjim. 

Glada i hågen klämde vi in oss i bilen igen för hemfärd till Stockholm. 



]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1268638 2018-04-03T21:46:03Z 2018-04-03T21:46:03Z 1200 grader, tatuerade gubbar och konsthantverk

Det är häftigt med människor som kan svåra hantverk. Som vet hur materialet beter sig och som kan forma det efter eget huvud. 
Vi åkte till glasbruket i Kosta idag och tittade in i hyttan och jag blev lika imponerad som alltid. Hettan från ugnarna, den glödande glasmassan som fångas upp på tjocka blåsrör av metall, det tysta samspelet mellan blåsarna och metamorfosen från oformlig deg till skarpaste kristall. 
Svärmor hälsade på minst tre pers där inne, bland annat två tatuerade hårdingar. De stod i bara linne. Den glödande glasmassan är 1200 grader varm så det känns högst rimligt. 

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1268169 2018-04-02T20:12:22Z 2018-04-02T20:12:22Z Veckans krönika – om gratistidningar

Skrev en inte så ödmjuk krönika i veckans tidningar. 

Vi är bäst på att bevaka Stockholmspolitiken, vilket de nya siffrorna bekräftar.

Posted by StockholmDirekt on Friday, March 30, 2018


]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1267830 2018-04-01T22:23:27Z 2018-04-01T22:23:28Z Höghöjdsträning

Det finns inget som lite kroppsarbete för att hinna bli hungrig innan det är dags att äta igen. Det är ju vad påsken går ut på. Bara proppa i sig gotter från morgon till kväll. Så för att göra lite plats i magen drog jag på mig regnstället och röjde hängrännor på svärmors hus. Sedan klippte jag två träd. Det vet jag inte riktigt hur man gör men jag gick på principen att allt som sticker rakt upp ska bort. Klassiskt killgissande alltså. Jag tror det är rätt för jag stämde av det med svärmor först och hon kan det mesta om praktiska ting. Kul var det hursomhelst och jag blev rejält trött i nyporna. Bara en sådan sak. Att vara trött i händer och underarmar ger verkligen en känsla av att ”ha gjort något”. Nu sätter vi punkt för påskdagen men slutet på Beverly Hills Cop 2.

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1267435 2018-03-31T20:55:19Z 2018-03-31T20:55:19Z Skjuta pilbåge

Det var klar luft ute. Löprundan var den skönaste på länge. Skogsvägarna var täckta av snö och temperaturen cirka två grader. Jag tänkte ta en bild men sket i det. Batterier på IPhone är ju komplett värdelösa när det är kallt och jag ville spara det till musiken. Jag kom ut lite efter byn som heter Ormeshaga som planerat. Det var blev en ingen lång runda men allt är ju bättre än inget. Sedan kom jag hem till svärmor och mötte hela familjen ute på gatan. Storsonen har tagit med sig pilbågen han fick i födelsedagspresent och höll på att provskjuta den. Huj vad det gick. Jag testade också. Missade ett träd och sköt bort pilen! Trots att vi var tre personer som stod och tittade år rätt håll har jag inte hittat den. Knäckande. Jag är ju ändå The Master of Finding Things. Jag hittar saker.

Imorgon ska jag gå ut i skogskanten och hitta den där pilen. Jag vägrar släppa det.

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1267143 2018-03-30T21:40:02Z 2018-03-30T21:40:02Z Lock med hål måste bort


]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1267012 2018-03-30T15:05:18Z 2018-03-30T21:42:02Z The War on drugs

Vi passerar Linköping och jag läser ett sorgligt inlägg på Facebook. En person har förlorat sin pappa. I en bilolycka på skärtorsdagen. Det är drabbande. Jag sitter själv i en bil när jag läser det. Helene kör och alla barn är med. Det kan ske så fort. Poff så är allt slut. 

 Jag tittar ut genom plastglaset i taket och ser solen. På marken ligger snö mellan träden. Det är en vacker dag att titta på. Resan så här långt har tagit länge tid än beräknat. Det har varit kö på E4. En bil började brinna lite söder om Södertälje. Vi körde förbi bärgaren. På flaket låg vraket av en utbränd personbil med bucklig front. 

 ”Nu är vi i Tranås”, hojtar Helene i framsätet. Jag fördelar en omgång sura nappar till barnen och tar en själv. Alla utom Helene sitter med lurar. I mina spelar The War on drugs. Kan inte komma runt att jag gillar det. Varje gång får namnet mig att tänka på mina föräldrars kompis Leif. Liksom dem har han jobbat en stor delen av sitt yrkesliv med att hjälpa missbrukare och andra som mår psykiskt dåligt. 

 En gång sa Leif så här om sitt jobb. ”Det är inte så jävla lätt att konkurrera med drogerna ska du veta. Livet är inte så kul alla gånger”. Det där kommer jag alltid komma ihåg. The war on drugs.

@ajennische

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1266633 2018-03-29T21:10:13Z 2018-03-29T21:10:13Z Varför blir jag inte tipsat om något gammalt när jag lyssnar på nytt?
Spotifys släktträd saknar givna historiska bryggor. 
Det är uppenbart att Chris Rea borde komma upp som related to The War on Drugs till exempel. Och den som lyssnar på M Ward hör direkt att här finns saker som minner om Neil Young, och då är jag inte bra på varken Ward eller Young. Eller Chris Rea. Men visst finns det kopplingar här!
Jag undrar hur related to är uppbyggt. Förmodligen på en massa användardata. Om tillräckligt många börjar kombinera låtlistor med Chris Rea och The War on Drugs så kanske den där kopplingar kommer upp. 
]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1266276 2018-03-28T20:43:30Z 2018-03-28T20:46:24Z Vår i luften – trots vinterkyla

Nu för det snart vara nog med vinter. 

Men varje morgon solen lyser så här är ändå bra. 
]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1265908 2018-03-27T21:18:52Z 2018-03-27T21:20:56Z Det brann på Hornstull idag

Jag kom dit när det värsta var släckt. Men avspärrningarna var kvar och ett stort antal poliser, brandmän och ambulanser fanns på plats. Som alltid är det svårt att få information där och då men en polis berättade att läget var under kontroll och att ingen människa blivit allvarligt skadad. En sådan tur. Om det spridit sig hade det kunnat gå riktigt illa. Vid Verkstadsgatan ligger husen tätt.

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1265543 2018-03-26T20:54:38Z 2018-03-26T20:54:38Z Fel på cykelhjulet

Jag bytte bakhjul på min cykel nyligen. Det har inte blivit bra. Det är en bula på fälgen! En bula som gör att det guppar när man cyklar. Sjukt irriterande. 

Och jag har inte kvar kvittot. 

Om jag känner mig själv rätt får det vara så här tills det är dags att byta nästa gång. 

Sjukt irriterande!

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1265188 2018-03-25T21:39:45Z 2018-03-25T21:39:45Z Jag har en romantisk syn på det här. Att läsa program, fylla i talonger

Häromdagen fick jag för mig att lära mig spela på trav. Jag vet inte varför men kanske att reklamen från ATG till slut fångat mig. Jag läste några artiklar och skapade ett konto. Det är där vi står. Och frågan är om jag kommer att nå längre. Jag köpte visserligen en Harry Boy (ingen vinst) men steget därifrån till att försöka sätta sig in i allt är gigantiskt. Dessutom har jag en mycket ambivalent inställning till djursporter. Trav är väl lite som att hålla vilda djur på cirkus? Och vilda djur på cirkus får en att tvivla på mänskligheten helt och hållet. Men jag kan ha fel. Hästmänniskor som läser det här får förklara i kommentarsfältet hur det ligget till.

Tillbaka till spelandet. Jag har en romantisk syn på det här. Att läsa program, fylla i talonger och likt gå i kyrkan varje söndag lämna in sitt system i spelbutiken på hörnet varje lördagseftermiddag. Det är Kurres fel. När jag var barn kom han och hans livskamrat Gittan och hälsade på oss ibland och jag tyckte verkligen om båda två. De var helt olika mina föräldrar. De hade levt ett hårt liv, rökte som skorstenar, hade hundar och var allmänt omöjliga att tycka illa om. Kurre spelade på hästar. Det var något som varken mamma eller pappa någonsin skulle göra. Han hade glasögonen på nästippen och ett paket cigaretter i bröstfickan och följde med spänning loppen på tv. Så spännande tyckte jag. Inte loppen, de var skittråkiga att titta på, men Kurre! Han var spännande. Där någonstans planterades ett frö. Kanske är det det som nu håller på att gro.

@ajennische

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1264888 2018-03-24T23:36:23Z 2018-03-24T23:39:54Z Skidor

Nybohovsbacken på Ekerö. En timme då jag övervägde att lämna barnet. Sedan två som kompenserade för allt. Dottern har fire om en säger. 

]]>
Andreas Jennische
tag:blog.andreasjennische.se,2013:Post/1264621 2018-03-23T23:43:19Z 2018-03-23T23:43:19Z People, places, things

Satte på tv:n och av en slump hamnade jag precis i början av en film som heter People, places, things. Jag såg klart hela. Den vad fin. 


]]>
Andreas Jennische