Från platsen där jag sitter ser jag lämmeltåget vid Årstaviken

Vissa helgmorgnar skulle jag vilja backa bandet några timmar, tillbaka till den stund jag vaknade, för att där och då justera tankarna så att resten av dagen kan bli bättre. Jag sitter vid ett skrivbord och tittat ner på flanerande söndagsstockholmare som vandrar längs med vattnet. Jag borde dammsuga ett golv, betala räkningar eller planera lunch till alla barn. Istället knackar jag ner några spridda tankar i ett tomt dokument i Evernote. 
Jag var på fest i går, en hemmafest. Jag pratade med flera människor jag tycker om men sällan träffar. Jag minglade, drack öl, åt några piroger. 
Jag gick hem med fast blick och siktet inställt på i dag. 
Nu är jag här.


"Det ska vara en fest att återvinna"

Det nya gå i kyrkan

A post shared by Andreas Jennische (@ajennische) on

Det slog mig idag när jag gick till återvinningen att det blivit en söndagsgrej. Efter frukosten, man börjar stöka och rensa lite i hemmet och hittar tre fyra undanstoppade kassar med återvinning på balkongen. Vid station ett kvarter bort står tre andra personer och gör samma sak. En ritual. Kanske inte lika krävande som dåtidens påtvingade gudstjänst, oavsett väder, men i många fall inte särskilt mycket roligare. Det fanns en politiker i Stockholms kommunfullmäktige, en centerpartist från Bromma, som en gång sa i talarstolen att det ska vara som en fest att gå till återvinningsstationen. Jag började tänka på henne och hennes vision när jag stod där och bucklade till flingpaket för att få in dem i den gröna containern. Vi har en bit kvar om en säger.


När det gäller just den här bergsväggen har det gått lite fram och tillbaka. Just idag var där mer klotter än på länge

Jag klev av vid T-bana Mariatorget uppgång Torkel Knutsson som jag alltid gör när jag tar tunnelbanan hem från jobbet. Jag genar alltid över innergården på gamla BB vid Maria sjukhus ni vet och har ofta tänkt på att de höga bergväggarna mittemot INTE är målade med graffiti. Jag menar, ytorna ser ju perfekta ut för ändamålet. Kanske frekventerar polisen platsen för ofta, kvarteret Grimman är ju alldeles intill. Men idag såg det lite annorlunda ut. Det hade dykt upp några nya taggar och enkla målningar på den där Kullen. Vad betyder det? Vad är det som förändrats i området?

Jag ska ta nya bilder nästa gång så kan vi jämföra. 

Det pratas en hel del om det ökande klottret i den politiska debatten. Den borgerliga oppositionen i Stockholm hävdar med emfas att det faktiska klottret har ökat och brukar bevisa detta med det ökade antalet anmälningar till trafikkontoret. Det rödgrönrosa styret brukar istället säga att "javisst antalet anmälningar HAR ökat men det säger inget om klottret ökat ute på stan, snarare är det stadens tyck till-app som blivit så bra att fler anmäler".

Båda kan ha rätt. Trafikkontoret självt vet inte. Det har hittills inte gjorts någon jämförande dokumentation. Men en sådan ska vara på gång. Åtminstone hette det så för ett tag sedan. Först när en sådan är på rull går det att dra databaserade slutsatser om klotterutbecklingen över tid.

När det gäller just den här bergsväggen har det gått lite fram och tillbaka. Just idag var där mer klotter än på länge. Men sådant där kan ju ändras. Imorgon kanske allt är borttvättat igen.




Öde Södermalm och tidningsklotter

Hammarbyslussen. Helt öde och tyst var det när jag sprang förbi för en stund sedan. Såg bara en handfull personer längs Årstaviksrundan.

Det är läskigt när det är så där öde. Det ger mig alltid tvångstankar om lönnmördare när jag springer ensam i mörker. Tror det blev värre av den mörka musik jag lyssnade på. 

Men det gick bra. Jag är hemma i tryggt förvar. 

Roligast på redaktionen i dag var att prata några ord med Max Entin. Han är lärare och tecknare och gjorde den här skojiga teckningen på en av våra tidningar. 

Det blev en artikel också. Den kan du läsa här:





Leif-Ivan ringde upp från Florida

Vi fick ett tips om att entreprenören Leif-Ivan Karlsson som vi intervjuade i höstas konkat med syfte att bli av med personalen. För en gångs skull visade sig att det var exakt så.

Leif-Ivan Karlsson ringde själv upp från Florida och talade om hur det låg till. Artikeln går att läsa här.

###

Det här dagliga bloggandet har lett till att jag letat runt lite mer än vanligt för att hitta andra notoriska skribenter. Rasmus Elfton (en före detta bloggare på Södermalmsnytt) till exempel har en tjusig liten pjäs här.

### 

Och så var det det här med vintern som kom tillbaka med besked. I morse mötte jag en lastbil som stod och snurrade på Jägargatan på väg upp till Södersjukhus-bygget.