En hård dag

En hård dag. Det är de flesta numera. Jag sprang till jobbet för att skaka av mig lite. Det plingade hela vägen i mobilen men jag begränsade mina tittningar till en per kilometer. Det gick bra. Som brukligt var de flesta notiserna inte riktade direkt till mig. Det är effektivt med gruppkommunikation via Messenger men det driver samtidigt stress. Jag börjar dock lära mig att hålla tillbaka. Sätta gränser. Inbillar jag mig.

@ajennische

Starka nyheter på StockholmDirekt idag


Det är en konst att jobba kort- och långsiktigt samtidigt. Att både göra bra veckotidningar och hålla högt tempo på webben med begränsade resurser. Jag tycker att vi lyckas riktigt bra. 


Den här morgonen toppar vi med petade Roger Mogerts avgångsvederlag, en nyhet som hittills blivit upplockas av både Omni, Aftonbladet och SvD. Kul!

Vi har också ett bra eget avslöjande om hur det kommunala bostadsbolaget Stockholmshem kräver att nya hyresgäster i kvarteret Linjalen på Södermalm säger ja till att det byggs en stor Ica Kvantum i garaget. Om de säger nej blir det inget kontrakt. 

Utöver det en storlista med stans julmarknader, reportage om helikopterboomen i Bromma, friskolan som köpte ”fel” hus och massor av andra lokala nyheter från hela Stockholm. 

Nu frukost 

Budgetdebatt

Jag var i Stadshuset idag med min kollega Patrik. Vi var där för att bevaka inledningen på den två dagar långa (två dagar långa!) budgetdebatten. Det finns mycket att säga om upplägget och om bristande medborgarvärde i samband med detta men nu ska jag lyfta fram en annan sak. Det fina med inledningen av budgetdebatten är att ALLA partier ostört får fem minuter på sig att berätta om sina visioner och mål för Stockholm. Även om det inte ger en heltäckande bild om vad de olika partierna vill och inte vill så tydliggör det vissa skillnader och likheter och redovisar vilken huvudinriktning partierna har. Om man bara ska gå på en debatt i kommunfullmäktige per år så är det den här du ska välja. Dock är det omöjligt för en vanligt arbetande människa att ta del av debatten som helhet. Den brukar pågå i ungefär 12 timmar i sträck, två dagar i rad. Ofantligt lång tid. Och kommer det åhörare måste de vara knäpptysta. De får inte klappa i händerna eller på andra sätt (med skyltar exempelvis) visa vad de tycker. Här är det politikerord mot politikerord som gäller. Frågestund existerar ej.

En hyllning till Anders Sundström på DN

Jag börjar med att säga att jag inte har jobbat länge på DN Sthlm. Två perioder har jag varit där som vikarierande reporter. Det är längesedan och mina erfarenheter säger förmodligen ingenting om hur det är där nu. Under den första perioden var Anders Frelin min chef (numera frilansande arkitekt och journalist), under den andra var Maria Hedlund chef (numera projektledare för SVT Forum). Under båda perioderna var jag kollega med Anders Sundström. Och härmed är vi inne på dagens ämne. Jag såg en tweet av Mats J Larsson på DN om att Sundström avtackades och det fick mig att börja tänka på vad han betytt för mig. Det är en hel del faktiskt, trots att vi inte jobbat särskilt mycket ihop. Vissa gör större intryck än andra. 
För det första: Han har varit Stockholmsreportern med stort S. 
Som ung drömde jag aldrig om att bli journalist och hade därför heller inga hjältar i skrået. Men sedan jag kommit in i yrket och med tiden etablerat mig som en journalist med bevakningsområde Stockholm så har det varit oundvikligt att inte förhålla sig till Anders Sundström. Med tiden har respekten för honom bara ökat. Han är den typen av journalist som sällan får den uppmärksamhet den förtjänar. Reportrar som kanske inte vinner fina priser, som inte är de största stilisterna men som levererar varje dag. År ut och år in. Som kan hitta nyheter i torra kommunala papper, som vet vilka lokalpolitiker som tycker vad och som på kort tid kan yxa ihop en habil nyhetsartikel om vilket knapphändigt tjänsteutlåtande som helst. Det är ett jävla harvande. Och i min värld har Anders Sundström harvat på som få.
På senare år har jag haft äran att stöta ihop med honom på presskonferenser, framförallt sådana på tema trafik, stadsbyggnad eller politik. Klassiska Stockholmsämnen alltså. Han har alltid varit lika bullrig och kärv som gladlynt. Han hörs om en säger. Mitt första intryck av honom var just det. Att han lät så förbannat. När han gjorde telefonintervjuer så dundrade det runtomkring honom. Det var väldigt lärorikt att höra honom göra telefonintervjuer på det där sättet. Höra honom ställa frågor, skratta högt och kasta in någon provocerande grej här och där. 
Det där har bidragit till att jag idag vet att:
1. Det spelar ingen roll om dina kolleger hör när du gör telefonintervjuer. Eller rättare sagt, det är bra om ni hör varandra för man kan lära sig av varandra. 
2. Om du är trevlig och tydlig kan du ställa vilka frågor som helst till vem som helst. 

En av de senaste gångerna jag träffade Anders var på invigningen av AMF:s nya citykvarter Urban Escape. Det var en långsam tillställning och vi hann prata en hel del. Vi pratade till exempel om olika mediers (våra egna framförallt) Stockholmsbevakning. DN Sthlm har mycket annat duktigt folk men att den blir fattigare utan Anders Sundström står utan tvivel.