En fin kväll på stan med DP Awards 2017

I går var det gala. DP Awards 2017. Vilken fest. Nu skulle det avgöras vad som var "bäst" förra året. Allt mycket internt och roligt. För en utomstående kan det verka märkligt att vinnarna blir glada, men det blir man, trots att de nominerade alltid väljs med ironisk blick. Kategorin "Årets reporterbild" är en stor skrattfest. Vinnaren i år: en mycket stolt Lotten Engbom. Själv tog jag hem Årets push på en tveksam lansering av Hesa Fredriks larmande över Stockholm i december.

Konferiencer som tidigare: the almighty Tomasz Pozar.

Stort tack till Micke Toll och Mimmi Epstein som fixade allt!

Jag skulle säga att hela hemligheten bakom StockholmDirekt och det vi lyckas med går att koka ner i det som belyses en sådan här kväll. 

Sedan blev det karaoke och mingel för hela planeten ända till sent. Utan att jag riktigt förstod hur det gick till var jag plötsligt anmäld för att tillsammans med Sacharias Källdén sjunga min gamla pojkrumsfavorit Shattelaha med Bon Jovi. Vilken duett! Tur jag hade stöd. Publiken (särskild Kevin Wedin) backade upp med fulla halsar.

En alltigenom mycket bra kväll.

När jag ändå är igång och skriver om jobbet så vill jag rekommendera det här reportaget av Christoffer Röstlund Jonsson om landstingets planer på ett nytt sprututbyte. En annorlunda nimby-historia som förtjänas att bli läst.

Jag knackade ner några rader på sidan 2 i veckans tidningar med förhoppning om att fler ska läsa.




Våldsam brand i Pirathamnen i Årstaviken


Jag låg och nattade barn när jag plötsligt hörde en kraftig smäll. Jag tog på mig jackan och mössan och rusade ner till Årstaviken. Eftersom mobilen var det enda jag fick med mig körde jag live på Facebook och Helene satt hemma och uppdaterade webben. 
Ingen av oss var egentligen i tjänst. Men var gör man inte när något sådant här händer alldeles runt knuten?

—- 

Våldsam brand i Pirathamnen i Årstaviken

From Blogposter on Flipboard

Strax före 20.30 på onsdagskvällen hördes enligt flera vittnen en kraftig explosion från den stora så kallade "Knarkbåten" som legat i Pirathamnen vid…

Read it 


@ajennische

Söndagsintervjun

Jag har lyssnat på Söndagsintervjun med Janne Josefsson idag. Intervjun som Wicklin förberett sig på i 20 år som han skrev på Twitter. Wicklin är en väldig skicklig intervjuare och får ofta gästen att berätta ingående och personligt. Men där finns någonting som jag har börjat tänka på. Ett mönster. En sätt att ständigt vilja till barndomen. Och det där sättet att använda påståenden istället för att ställa frågor. ”Jag vill att du tar mig med till det där ögonblicket då...”, säger han ofta. Eller långa konstpauser följda av ”hur *kändes* det?” när Wicklin är på sitt terapeutiska humör (och det är han ofta). När Henrik Schyffert blivit intervjuad avslutade han allt med att tacka för sessionen.

Vissa gånger – som i intervjun med Riksbankens chef Stefan Ingves – är det mer som en skriven personintervju fast talad. Wicklin börjar med att teckna en kort introduktion av vem det är vi ska få träffa. Några välfunna meningar. Sedan följer ”brödtext” när Wicklin faktiskt inte ställer frågor utan kommer med påståenden som gästen får bekräfta. ”Du drömde om att få komma ut i världen när du satt där i ditt pojkrum i Åmål på hösten 1965”. Gästen svarar ja och berättar om hur det var.

Det går inte att låta bli att lyssna även om det ibland får det att krypa i skinnet på mig.

@ajennische

En hård dag

En hård dag. Det är de flesta numera. Jag sprang till jobbet för att skaka av mig lite. Det plingade hela vägen i mobilen men jag begränsade mina tittningar till en per kilometer. Det gick bra. Som brukligt var de flesta notiserna inte riktade direkt till mig. Det är effektivt med gruppkommunikation via Messenger men det driver samtidigt stress. Jag börjar dock lära mig att hålla tillbaka. Sätta gränser. Inbillar jag mig.

@ajennische

Starka nyheter på StockholmDirekt idag


Det är en konst att jobba kort- och långsiktigt samtidigt. Att både göra bra veckotidningar och hålla högt tempo på webben med begränsade resurser. Jag tycker att vi lyckas riktigt bra. 


Den här morgonen toppar vi med petade Roger Mogerts avgångsvederlag, en nyhet som hittills blivit upplockas av både Omni, Aftonbladet och SvD. Kul!

Vi har också ett bra eget avslöjande om hur det kommunala bostadsbolaget Stockholmshem kräver att nya hyresgäster i kvarteret Linjalen på Södermalm säger ja till att det byggs en stor Ica Kvantum i garaget. Om de säger nej blir det inget kontrakt. 

Utöver det en storlista med stans julmarknader, reportage om helikopterboomen i Bromma, friskolan som köpte ”fel” hus och massor av andra lokala nyheter från hela Stockholm. 

Nu frukost 

Budgetdebatt

Jag var i Stadshuset idag med min kollega Patrik. Vi var där för att bevaka inledningen på den två dagar långa (två dagar långa!) budgetdebatten. Det finns mycket att säga om upplägget och om bristande medborgarvärde i samband med detta men nu ska jag lyfta fram en annan sak. Det fina med inledningen av budgetdebatten är att ALLA partier ostört får fem minuter på sig att berätta om sina visioner och mål för Stockholm. Även om det inte ger en heltäckande bild om vad de olika partierna vill och inte vill så tydliggör det vissa skillnader och likheter och redovisar vilken huvudinriktning partierna har. Om man bara ska gå på en debatt i kommunfullmäktige per år så är det den här du ska välja. Dock är det omöjligt för en vanligt arbetande människa att ta del av debatten som helhet. Den brukar pågå i ungefär 12 timmar i sträck, två dagar i rad. Ofantligt lång tid. Och kommer det åhörare måste de vara knäpptysta. De får inte klappa i händerna eller på andra sätt (med skyltar exempelvis) visa vad de tycker. Här är det politikerord mot politikerord som gäller. Frågestund existerar ej.

En hyllning till Anders Sundström på DN

Jag börjar med att säga att jag inte har jobbat länge på DN Sthlm. Två perioder har jag varit där som vikarierande reporter. Det är längesedan och mina erfarenheter säger förmodligen ingenting om hur det är där nu. Under den första perioden var Anders Frelin min chef (numera frilansande arkitekt och journalist), under den andra var Maria Hedlund chef (numera projektledare för SVT Forum). Under båda perioderna var jag kollega med Anders Sundström. Och härmed är vi inne på dagens ämne. Jag såg en tweet av Mats J Larsson på DN om att Sundström avtackades och det fick mig att börja tänka på vad han betytt för mig. Det är en hel del faktiskt, trots att vi inte jobbat särskilt mycket ihop. Vissa gör större intryck än andra. 
För det första: Han har varit Stockholmsreportern med stort S. 
Som ung drömde jag aldrig om att bli journalist och hade därför heller inga hjältar i skrået. Men sedan jag kommit in i yrket och med tiden etablerat mig som en journalist med bevakningsområde Stockholm så har det varit oundvikligt att inte förhålla sig till Anders Sundström. Med tiden har respekten för honom bara ökat. Han är den typen av journalist som sällan får den uppmärksamhet den förtjänar. Reportrar som kanske inte vinner fina priser, som inte är de största stilisterna men som levererar varje dag. År ut och år in. Som kan hitta nyheter i torra kommunala papper, som vet vilka lokalpolitiker som tycker vad och som på kort tid kan yxa ihop en habil nyhetsartikel om vilket knapphändigt tjänsteutlåtande som helst. Det är ett jävla harvande. Och i min värld har Anders Sundström harvat på som få.
På senare år har jag haft äran att stöta ihop med honom på presskonferenser, framförallt sådana på tema trafik, stadsbyggnad eller politik. Klassiska Stockholmsämnen alltså. Han har alltid varit lika bullrig och kärv som gladlynt. Han hörs om en säger. Mitt första intryck av honom var just det. Att han lät så förbannat. När han gjorde telefonintervjuer så dundrade det runtomkring honom. Det var väldigt lärorikt att höra honom göra telefonintervjuer på det där sättet. Höra honom ställa frågor, skratta högt och kasta in någon provocerande grej här och där. 
Det där har bidragit till att jag idag vet att:
1. Det spelar ingen roll om dina kolleger hör när du gör telefonintervjuer. Eller rättare sagt, det är bra om ni hör varandra för man kan lära sig av varandra. 
2. Om du är trevlig och tydlig kan du ställa vilka frågor som helst till vem som helst. 

En av de senaste gångerna jag träffade Anders var på invigningen av AMF:s nya citykvarter Urban Escape. Det var en långsam tillställning och vi hann prata en hel del. Vi pratade till exempel om olika mediers (våra egna framförallt) Stockholmsbevakning. DN Sthlm har mycket annat duktigt folk men att den blir fattigare utan Anders Sundström står utan tvivel. 

Artiklarna jag skrev + tankar om döden

Egentligen är jag ute ur årets #blogg100. Om man ska vara strikt alltså. För gårdagens inlägg publicerades inte förrän några minuter efter midnatt. Jag nickade till i soffan nämligen.

Men jag tänker låtsas som om ingenting har hänt och köra på. Det är för tidigt att ge upp.

###

Jag sprang idag. Och jag sprang i går också! Det var längesedan jag körde en dubbel på det sättet. Det gör mig gott. Jag vet att jag mår bra av det, ändå har det varit extremt svårt att få till på länge. Det blir alltid lättare när dagarna blir ljusare. Känslan av att ha träningsvärk i låren efter löpning fick mig att längta hårt efter sommaren. På torpet blir det alltid mycket spring. 

###

Till frukost i morse läste jag Malena Rydells artikel om Uje Brandelius och tyckte mycket om den. Det här uttalandet hade jag gärna hört honom utveckla: ”Politikern i mig drivs av en vilja att förklara samhället, livet och mig själv. Men den intellektuella delen av mig skyr svartvita förklaringar”.

En annan sak som fastnade var detta: "Vad finns kvar efter mig rent fysiskt när jag dör? När de har tömt pappas hyreslägenhet, vad finns det som då håller ihop dem? Då tänker jag ofta att det är en plats jag skulle vilja ge dem". Sådana tankar har jag också tänkt. Vad lämnar man efter sig. Tio lösenord till olika sociala medier och molntjänster. Varsågod mina barn här finns tio miljoner osorterade tankar och bilder.

###

Det har blivit söndag och jag har börjat förbereda mig för kommande jobbvecka genom att gå tillbaka och se vad jag egentligen gjorde den gångna.

Här är ett urval:

Lif-Ivan Karlsson går i konkurs med flit - vill bli av med personalen

Birros exfru om tavlan som gör succé på nätet: "Jag vill veta var den hamnar"

Feministiskt initiativ bjuder alla partier utom SD på kamptårta

Beskedet: Ny tunnelbana till Solna

Krögare kritiseras för rasistisk video - ber om ursäkt 

I måndags ägnade jag större delen av dagen åt kommunfullmäktige

Här är två artiklar därifrån...

Ny stadsdel ska byggas på Södermalm

Beslutat: 700 nya bostäder i Farsta

...och en Storify-lina därifrånDen har blivit läst 750 gånger såg jag just och det är ju glädjande med tanke på att den enbart innehåller korta stycken från ett möte i Stockholms stads kommunfullmäktige. Intresse för sådant finns! Det gör mig väldigt glad.